Kanalerna vi växte upp med men glömde bort
Uppdaterad: April 11, 2025
Vi pratar ofta om serierna vi minns, filmerna vi såg, klippen vi delade. Men nästan aldrig om kanalerna som band ihop allt. Kanalerna som låg där som hållpunkter i vardagen – mellan skolan, middagen, kvällsgröten och söndagsångesten. TV-kanalerna vi växte upp med. Och sedan glömde bort.
De finns fortfarande, många av dem. Det är bara det att vi slutade titta. Netflix, TikTok och annat snabbt och spännande hamnade i vägen. Den där magiska känslan av att slå på tv:n och bara ramla in i något är borta.
Cartoon Network. Discovery Channel. Eurosport. Kanalerna var mer än bara innehåll – de var en stämning. En rytm. En konstant.
Nu hoppar vi på nostalgitåget. Ska du med?
Kanalerna som gav oss trygghet
De här kanalerna visste hur man kramade själen. De krävde inget, lovade inget, men fanns där när man behövde dem. De fyllde tystnaden med något mjukt, långsamt och pålitligt. Som en filt över axlarna, en Zyn under läppen eller en väldoftande bukett.
- Disney Channel. Polerat, snällt och lite för mycket läppglans – men alltid ofarligt.
- Animal Planet. Före reality och virala klipp – bara djur, natur och Sir David Attenboroughs eviga röst. Du somnade till en pingvin, vaknade till ett lodjur. Världens bästa white noise.
- Discovery Home & Health.Livsstil före algoritmerna. Inget skrik. Bara någon som målar om ett badrum i lavendel och pratar om relationer. Såg ut som ett inredningsmagasin. Lät som en vänlig terapeut.
Kanalerna som gav oss kaos
De här kanalerna var som tonårshjärnan själv: röriga, oberäkneliga, men helt rätt i stunden.
- ZTV. Musik, skate, sena kvällar och vuxna som blev nervösa. Ett MTV för svenskar som ville ha attityd.
- TV6. Jackass. Family Guy. Wrestling. Total kontrollförlust – på bästa sändningstid. Här fanns allt det där spännande från vuxenvärlden.
- MTV. Pimp My Ride. Room Raiders. Date My Mom. Vulgär, högljudd och oemotståndlig. 90-talisternas heliga graal, det var MTV det.
Kanalerna som formade vår humor
Kanaler som fick oss att skratta på ett sätt som YouTube-klipp aldrig riktigt lyckats replikera. Dessa var curatorer av galenskap, inte bara ett flöde.
- Comedy Central.Stand-up, South Park, The Office (UK). En introduktion till att humor kunde vara smart, mörk och osäkerhetsframkallande. Man skrattade – och undrade om det var okej att skratta. Ofta var det inte det. Men man gjorde det ändå. Och det kändes som att man precis blivit lite vuxnare.
- Cartoon Network. Dexter’s Laboratory, Johnny Bravo, Courage the Cowardly Dog. Barnsligt? Ja. Genialiskt? Också ja. Det var slapstick med existentiell ångest, en vetenskapstalang i källaren och ett barnprogram som gav dig mardrömmar – men du kom ändå tillbaka varje dag.
- TV6. Vi nämner den två gånger. Den förtjänar det.
Kanalerna som lärde oss något (och vi gillade det)
De här kanalerna var våra tidiga Wikipedia-surfningar – innan Wikipedia ens fanns. De lärde oss att kunskap kunde vara något annat än läxböcker. Att man kunde få veta hur en tornado fungerar, vad ett tempel i Jordanien betyder eller varför brittiska ministrar talar lustigt.
- Discovery Channel. Hajar, maskiner, stormjägare och överlevnadsgubbar i khakishorts som kunde trolla fram eld med en pinne och stålull.
- National Geographic. Lejon, tempel och rymden – med berättarröster som viskade vishet. Inget skrik, inga snabba klipp – bara storhet, stillhet och lite gåshud om man var på rätt humör.
- TV8. Ekonomi, samhälle, BBC-dokumentärer. Man zappade dit av misstag och blev kvar. Det var kanalen som talade långsamt men tänkte snabbt. En plats där vuxenvärlden visade sig vara märkligt... intressant. Och plötsligt satt man där, 17 år gammal, och lyssnade på en brittisk debatt om pensionssystemet – frivilligt.
Kanalerna som bara fanns där – tills de inte gjorde det
Det var kanaler som inte alltid var favoriterna – men de fyllde ett utrymme. De fick tiden att gå. Och ibland var det precis vad man behövde.
- Nickelodeon. Rugrats, Doug, Are You Afraid of the Dark? Ett färgglatt parallelluniversum där barnen alltid var hjältarna. Det var vänskap, föräldraförvirring och lördagsmorgnar i pyjamas. Allt gick att lösa med fantasi, en sned lugg och någon som hette Skeeter. Serienamn du fortfarande minns bättre än din gymnasieklass.
- VH1. För de unga vuxna som ville känna sig som gamla själar. Det var MTV:s lugnare syskon – den du valde när du var för trött för Jackass men inte redo för TV8. Ett tryggt flöde av soft rock och topplistor från ett decennium du plötsligt saknade, trots att du inte ens var född då.
- Eurosport. Sport för sportens skull. Curling från Schweiz, pingis i Düsseldorf, skidskytte i minus 23. Det var tyst, krångligt och totalt befriat från överproducerad dramatik. Bara en långsam kommentator, udda sporter och plötsligt ett EM i badminton som höll dig fast i tre timmar.
Så vad hände?
De flesta av dessa kanaler finns faktiskt kvar. Det är vi som gått vidare – till streaming, till valfrihet, till evigt scrollande, till algoritmer som berättar för oss vad vi ska se. Vi har bytt slötittande mot bingewatching. Zappande mot AI.
Men vi förlorade något på vägen: Slumpen. Tålamodet. Och känslan av att ibland bara dyka in i något oväntat. Du kanske inte såg det du vill se. Men du såg något du behövde.
