Fyra serier där antihjälten är den riktiga hjälten
Uppdaterad: September 7, 2025
Vissa serier har hjältar som inte passar in i den klassiska mallen. De ljuger och bryter mot lagen gång på gång, men står ändå i centrum när sanningen måste fram. I dessa fyra hyllade tv-serier är det antihjälten som trots sina brister blir den enda värd att kalla hjälte.
Bojack Horseman börjar som ett skämt. En serie om en avdankad sitcomstjärna med för mycket pengar och för lite riktning. Men bakom sarkasmen finns en figur som gång på gång konfronterar sanningen, även när den gör ont. Han misslyckas ofta med att förändra sig själv, men han tvingar fram insikt hos andra. I en värld av cyniska agenter och självupptagna vänner blir hans självkritik det närmaste mod vi får.
I serien Mad Men är Don Draper skicklig mästare i att sälja drömmar han själv inte tror på. Han lever i en tid och bransch där ytan betyder mer än innehållet. När kollegor och konkurrenter jagar status, är det Don som bjuder på en inblick bakom fasaden och säger det som ingen annan vågar. Hans ljuger själv som en häst travar, men hans förmåga att avslöja andras lögner gör att han framstår som den mest ärliga av dem alla.
Två lika tveksamma som pålitliga familjefäder
Den klassiska serien The Sopranos handlar om Tony, som är både gangster, familjefar och patient. Han är själv korrupt men är samtidigt den som synar sprickorna i systemet han själv upprätthåller. Serien kryllar av karaktärer som är mer principlösa och mer blinda för konsekvenser. Tony förblir lika skyldig som dem, men han är också den enda som försöker förstå varför han gör som han gör. Det gör honom till en märklig form av moralisk mittpunkt, trots att han bryter mot lagen i varje avsnitt.
Huvudpersonen i Breaking Bad, Walter White, är karaktären som kanske gör den skarpaste svängen – från sympatisk gymnasielärare till något helt annat. Snart är han en drogkung som styr med manipulation och hot. Ändå är det Walter som tar ansvar och löser problemen som ingen annan varken kan eller vill hantera. Serien visar hur makt korrumperar, men också hur en person kan bemästra rollen som både skurk och den enda pålitliga, samtidigt.
Det som gör skurkarna älskvärda
Gemensamt för dessa fyra är att de inte är hjältar i klassisk mening. De är både själviska och destruktiva, och milt uttryckt moraliskt tveksamma. Men de lever i världar där nästan ingen är genuint god, precis som i verkligheten. Så när alla runt dem är än mer fega och än mer falska, blir antihjälten paradoxalt nog den enda hjälten. När den som räddar situationen också var den som först satte allt i brand. Och kanske är det just därför vi fortsätter titta.
