Fem underbara filmer att bota åldersnojan med

Tids nog drabbas alla av samma känsla – att livets bästa tid är på väg att glida ur händerna. Kanske börjar en obekant oro smyga sig på när de första kråksparkarna kan förnimmas i ögonvrårna. Åldersnojan försöker slå rot. Det bästa botebedlet till detta naturliga fenomen är dessa berättelser, som fungerar som en mjuk landningsbana. Filmer som levererar en påminnelse om att livet inte tar slut vid ett visst årtal, utan att de bästa dagarna ligger långt in i framtiden. Här är fem romantiska komedier som får dig att längta efter livets gyllene år.

Under the Tuscan Sun (2003)
Här följer handlingen Frances, en nyskild kvinna som köper ett fallfärdigt hus i Italien. Medan hon försöker sin nya bostad reparerar hon också sitt inre. Filmen påminner om att man ibland måste våga ta en chans när den kommer, och med stort mod ta klivet in i sitt nästa kapitel.

The Best Exotic Marigold Hotel (2011)
Denna klassiker bjuder på berättelsen om en grupp brittiska pensionärer som möts i Indien. Var och en bär på en egen historia, men tillsammans återupptäcker de både kärlek och förnyad livslust. Filmen skildrar hur nya miljöer kan skaka om invanda mönster och öppna oväntade möjligheter, även när åldern kanske lurar en att tro något annat.

Julie & Julia (2009)
I detta mästerverkvävs Julia Childs matresa samman med en yngre kvinnas jakt på mening i en trög vardag. Filmen fångar känslan av att hitta riktning genom passion, oavsett om det gäller recept eller livsval. Här visar huvudpersonen Julies resa att inspiration kan hoppa över generationer och landa precis där den behövs.

Something’s Gotta Give (2003)
Här skildras hur en äldre musikproducent, van vid förhållanden med yngre kvinnor, oväntat blir kär i mamman till en av sina unga dejter. Efter en hjärtattack tvingas han stanna i hennes hus, och deras gnabb utvecklas till attraktion. Filmen skildrar hur kärlek och ny start kan uppstå mitt i livet.

Eat Pray Love (2010)
Den underbara rulle med Julia Robets i huvudrollen är kanske urmodern till alla självsökarfilmer. Här följer tittaren Elizabeth Gilbert som, efter sin skilsmässa och med en känsla av tomhet, reser till Italien, Indien och Bali. Hon söker njutning genom mat, inre ro genom meditation och balans genom kärlek. Filmen fungerar som en påminnelse om att den stora resan inte alltid handlar om att åka långt, utan om att våga vända blicken inåt.

Gemensamt för dessa berättelser är att huvudpersonerna tar chansen att växa ikapp sin siffra, snarare än att försöka springa ifrån åldrandet. Så nästa gång oron knackar på, välj en film som skänker ro och skifta perspektiv. Med lika delar skratt, tårar och filmisk eskapism kommer insikten att livets resa aldrig slutar leverera.